Skräck
Kallhäll-tåget: spöktåget
En mörk fredagskväll, stationen är nästan tom. Vinden rasslar de höstorange träden. Ett tåg saktar in till stationen. På tågets LED skylt strålar orden "Kallhäll". Det här är inte vilket tåg som helst, det här är det sällan skådade SL-pendeltåget 1030 A1.
För några månader sedan fick Östra Löken ett tips. Det var en anonym elev på Östra Gymnasiet som förklarade hur deras tåg på mystiska vis inte hade åkt hela vägen till Bålsta utan istället stannat i Kallhäll. Lökens reportrar tänkte att det säkert var ett spårfel och noterade det inte, det gick tåg till Kallhäll men inte ett enda av dem stannade i Skogås. Men så började mer och mer udda saker rapporteras kring SL-tågen. En elev berättade att de hade sett ett tåg sakta in och stanna på stationen men inte öppna sina dörrar, medan en lärare utgav sig ha sett tåget stänga sina dörrar och åka iväg och sedan kom det ett till bara två minuter senare. Löken grävde vidare. Vi krävde ut offentliga handlingar, frågade Trafikverket, intervjuade SL och vad vi fann var chockerande.
En mörk fredagskväll, stationen är nästan tom. Men bara nästan. För sittande på mittersta bänken sitter Östra Lökens reporter Tora Blixt. När tåget har stannat öppnas dörrarna och Tora stiger in. Det är mörkt inuti vagnen, men lamporna är inte släckta. Det är på något sätt kallare inuti vagnen än utanför. Dörrarna stängs. De fåtal personer som sitter tysta i vagnen är alla svartklädda med huva på sig. Tora börjar röra sig mot slutet av vagnen, mot förarhytten. När tåget börjar sakta ner igen knackar hon på dörren till föraren. En sekunds tystnad, sedan öppnas dörren.
Vi frågar SL om pendeltåget 1030 A1, det blir tyst innan tangentbordstrycket hörs i luren. Tora stiger in i vagnen, den är tom.
"Det tåget har inte funnits på över 50 år, inte efter olyckan", förklarar SL-representanten över telefonen.
Fortsättning följer...