Krönika
Kära SL, sluta försöka komma i tid
Jag skriver inte det här för att såra dig, kära SL, nej, ty jag skriver detta för att du inte verkar inse att du strider mot din egen natur. På samma sätt som att grisar inte kan flyga och att teknik alltid strular så kommer dina tåg alltid sent. Men vet du vad? Det är inte ditt fel. Det är bara sån du är och vid det här laget tänker man att du borde insett det.
Jag vet inte hur många gånger jag själv har kommit sent till en lektion på grund av att det låg ett löv, en person eller kanske ett stillastående tåg på rälsen framför. Med en avstämning från lokföraren varje tionde minut. Alltid lika bitter på Trafikverket. Men efter den där hundrade gången av att sitta och vänta på grön signal när lektionen började för fem minuter sedan bör man väl kanske fundera på vems fel det är egentligen att det alltid blir så här. För tänk om du som elev hade kommit lite tidigare till stationen, då hade du nog hunnit fram i tid.
Så SL, jag vet att du aldrig kommer försöka sluta förbättras och det kan jag ge dig är vackert på ett sätt, men om du någon gång känner dig klar, att du inte orkar strida längre, då är det inte ditt fel. Bara lägg dig ner och njut av solen istället för att oroa dig för vad den må göra med rälsen framför dig. Släpp stressen av tajta scheman som ändå alltid strular. För jag tror att det är först då som du kan uppnå sann lycka, SL. Tills dess önskar jag dig lycka till i dina resor så får du njuta av färden!
