Reportage
Skön stol uppfinns
Det är en sen, lugn vardagseftermiddag i ett villaområde nära Farsta IP. Jag har fått ett tips om en stol som sägs kunna revolutionera hur människor lever som art, vilket jag må erkänna lockade mig. När jag ringer på dörren till det ganska slitna och olackade huset känner jag en liten oro för vad jag gett mig in på. Jag tar ett djupt andetag, och sedan blir det tyst i några sekunder. Då börjar garagedörren rangligt öppnas.
Fundersamt går jag tillbaka ner till gräsmattan från den lilla altanen och stiger in i det dunkla garaget. Väggarna är belamrade med prylar, manicker och verktyg instuvade i öppna metallskåp som når ända till taket. I mitten av rummet står en ensam stolliknande sak och i ett hörn står en man som rotar bland några lådor. Han har ett stort, ovårdat skägg och ständigt sökande ögon. Det är lite kyligt i rummet och en trasig värmelampa i hörnet hjälpte inte. Mannen vände sig raskt om, som om han hade hittat vad han letade efter, och tittade på mig innan han efter en sekund kom fram och introducerade sig själv som professor Trüggel. Jo, det här var allt rätt ändå, tänkte jag.
Trüggel guidade mig genom det relativt lilla rummet. Det var som en av de grejerna man hör om i sagor – ett rum som var större på insidan än på utsidan. Vi lunkade runt där i en kvartscirkel samtidigt som Trüggel berättade om olika uppfinningar och misslyckade experiment. Efter ett tag var vi tillbaka till ungefär där jag började och Trüggel vände blicken mot föremålet i mitten. Elefanten i rummet.
– Det här är min mest lyckade uppfinning hittills, och väl anledningen till att du kom hit, förklarade han.
Samtidigt som han gick fram och demonstrerade hur man är menad att använda stolen förklarade han varför han uppfunnit den.
– Jag var riktigt obekväm i en stol en dag och jag tänkte "varför finns det inga bekväma stolar?", och då fick jag idén till den här. En bekväm stol, sa Trüggel med ett leende på läpparna.
Efter lite tvekan testade mycket väl jag den också. Den var bekväm. Stolen gjorde mig säker på att jag aldrig någonsin tidigare hade suttit bekvämt. Men samtidigt var det en del av mig som undrade varför det här aldrig gjorts förut, eller varför Trüggel inte säljer idén och säkert bli mångmiljonär.
– Ja, den stora nackdelen med det hela är att den kräver ett blodsoffer för att skapa den. För mig var det min son, men alla har inte den lyxen och för några är det en stor "turn off". Ja, och sedan lite radioaktivitet också, men vilken stol gör inte det, sa han i ett skratt.
Trüggel tror inte att stolen har chans att bli en vardagsstol men håller fortfarande hoppet vid liv att kanske någon dag kan hans kreation bli uppköpt och massproduceras.
