Skräck
Spöktåget susar vidare
Nattluften ligger tung över den ödsliga perrongen när pendeltåget 1030 A1 börjar röra på sig och stationen lämnas öde kvar. Inuti det rysliga pendeltåget har Östra Lökens reporter Tora Blixt just stigit in i förarhytten – och funnit den tom. Ingenting är som det verkar och allting är fel.
På redaktionen ekar larmet i kontorets gråa, trånga korridorer. Röda lampor blinkar samtidigt som yrvakna människor i kostym springer omkring. I kontrollrummet försöker redaktören febrilt få en statusuppdatering från Tora, men ingen lyckas få kontakt med henne. Det föredetta kontoret har blivit omvandlat till en belamrad arbetsstation med över fem praktikanter som alla försöker hjälpa till. Rummets vagt grå väggar tapetseras av post-it-lappar samtidigt som högar av papper byter händer fram och tillbaka i ett kontrollerat kaos. Då slås dörren upp och en lång man iklädd en trenchcoat stiger in i rummet. Det blinkande röda ljuset sipprar in en kort stund innan det blir mörkt igen.
Träden syns knappt genom de igenimmade glasrutorna när tåget susar förbi. Tora inser att tågföraren kanske är, måste vara i andra änden av tåget, så hon börjar gå. I det dunkla ljuset från de flimrande lamporna syns ynkliga varelser ihopknycklade i sätena. Deras hud är kritvit, ögonen blodsprängda och tankar ser ut att vara någon helt annanstans. Löken-reportern rör sig långsamt mot andra änden av tåget. Utanför ser hon hur stationer som vanliga tåg stannar vid nu bara flyger förbi.
Redaktören tittar upp mot mannen som nyss steg in. Från kappan rinner regnvatten ner och förstör tidningsartikeln under hans fötter. Mannen har en stadig hållning och en stor hatt på huvudet som döljer ansiktet. Vid det här laget har praktikanterna tystnat och tittar nu istället upp mot de båda karlarna.
– Få av henne från det där tåget! uppmanar mannen i trenchcoat innan han slänger en pärm på redaktörens skrivbord. Sedan vänder han sig om och går ut. Dörren slår igen bakom honom.
Redaktören öppnar pärmen och finner den full med information om hans reporter. En hel del av det har han själv inte koll på. Vem var den där mannen, funderar han kort innan han återvänder till verkligheten. Där, i mitten av sidan i en kolumn står ett telefonnummer inringat med bläckpenna. ”Burnerphone” står det. En del av honom undrar om det här verkligen bara handlar om ett vanligt reportage. Han slår in numret och skickar iväg meddelandet.
Precis när Tora hinner fram till den sista gruppen dörrar börjar tåget sakta in. Högtalarna ropar ut att det är slutstationen: Kallhäll. Hon skyndar sig, nu med bara några tiotal meter kvar, men ett gammalt tuggummi tvingar kvar hennes fot till marken. Nej, tänker hon, jag måste hinna fram till konduktören. Tåget stannar till helt och dörrarna öppnas. Frisk luft. Hon tar sig ut ur skon och haltar fram tills att det bara är en dörr kvar. Ljusen i taket släcks nu helt och hållet. Från hennes burnerphone plingar det till, det står: ”Inte säkert, avbryt uppdrag”. Hon klickar bort det. Dörrarna stängs. Stationen är tyst.
Fortsättning följer...
