Krönika
Är tomatometern ett bra mått för oss elever?
För någon vecka sedan var mitt kompisgäng ute och hängde nära Skogås centrum när vi fick tillbaka våra provresultat. Bland våra reaktioner hördes många klagomål över skolsystemet, betygsättningen och förväntningarna på gymnasiet. Det kunde inte ha varit vårt fel att vi floppade helt.
Man har ju hört det i åratal; att det helt enkelt är skolans fel, och att betyg inte är ett kvalitativt sätt att mäta våra kunskaper på. Om skolan har funnits så pass länge måste den ha utvecklats i samma takt som övriga samhället. Men så är det inte. Vi bedöms fortfarande efter hur passande fabriksarbetare vi kan bli, i en tid då tekniska framsteg görs i ett ofattbart tempo.
Framsteg behövs. En bra startpunkt vore om vi kunde byta ut vårt abstrakta betygssystem till en mer kvalitativ betygsättning, i formen av tomatometern. Den används redan idag för att mäta hur intressanta och estetiska filmer är, så varför inte implementera den i skolan? Alla vet hur tuff arbetsmarknaden är idag. Att ha sitt CV läst är nästan halva utmaningen nu för tiden. En rekryterare vill se spänning, drama, karaktärsutveckling, och häpnadsväckande underverk. Detta är exakt det som tomatometern skapades för.
Däremot kan jag tänka mig många argument mot förslaget. Att skalan inte kommer att representera elevers kunskaper kan vara ett exempel. Man måste å andra sidan inse att begåvning knappast spelar någon roll om man inte kan fånga arbetsgivarens blick. Tänk dig om du pluggade hela ditt liv till en karriär, men jobbet aldrig kommer. Många lever det livet idag; särskilt de vars jobb delvis, eller fullständigt, har ersatts av AI.
När jag hörde mina vänners klagomål kunde jag inte undvika att hålla med lite. Det finns så mycket mer till dem än vad som eventuellt kommer att stå på betygspapperet. Men den delen av dem kommer kanske inte att uppmärksammas i framtidens arbetsmarknad. Vi är väl mer än bara bokstäver, eller?

